Pokie

Här sitter jag, pratar med någon så viktig, och något så viktigt.
Du tar långsamt död på dig själv och vill att jag bara tyst ska se på.

Det är inte ofta, så små ord någon säger kan få en att känna sådan hopplöshet men ändå sådan vilja att göra skillnad.

Du har huggit en kniv i mig rygg, och för varje dag som går vrider du om det lite till.
Jag gråter av smärta.
Du säger förlåt utan att mena det och glömmer bort mina tårar så fort dom runnit ner för kinden.

Jag är rädd, rädd för att du snart kommer lämna mig, lämna verkligheten och kanske lämna världen.
Och jag vet att, om så blir fallet, kommer jag aldrig förlåta mig själv, dig eller någon annan.
För att vi tysta såg dig långsamt ta livet av dig själv..