Pokie

Jag kliver upp i stolen, går bort en av garderoberna och letar fram en stor kofta.
Tänker först sträcka mig efter en stor gammal grå sak med huva, men jag gillar inte vad den påminner om.
Den har bara fått vara med när jag erkänt att jag mått dåligt.
Istället tar jag en bylsig blå som jag fått av Sara.

Jag går tillbaka och försvinner igen.
Letar tryggheten.
Gömmer mig i min stora kofta. Den värmer mig istället.
Famlar efter hopp.

Börjar se två filmer men ger upp efter ca en halvtimme i båda.
Ingen av dom kan distrahera mig.

"Kan han inte bara skriva ett mejl med typ.. "puss" eller varför inte bara ett "tänker på dig" "Saknar dig"..
Vad som hellst. Vad som hellst. Bara vad som hellst.
Om han tryckte på LIKE i någon av mina statusar.
Vad som hellst.. Bara vad som hellst.
Så han blir lite verkligare, så jag vet att han inte ångrat sig.
Så jag vet att allt är okej.
Så jag slipper börja gråta hela tiden och hålla tillbaka det.

Jag begär inte att han ska hitta en annan telefon att skicka sms med eller att han ska ringa mig.
Behöver inte ett flera sidor långt mejl.
"Hej" hade räckt för mig.
Bara vad som hellst så min tvivlan kunde vara tyst iaf några timmar..