Pokie

Även fast  vi går brevid varandra så är ingen av oss egentligen där, mitt hjärta håller du i din hand, men jag håller inte ens din hand i min.
Båda två är någon annanstans, vi är inte här med varandra nu och inte heller längtar vi tillbaka till något eller blickar frammåt.

Vi går bara brevid varandra, varför vet jag inte.
Jo, jusste vi måste handla, för din mamma ska komma på besök..

Tiden stod stilla ett tag för oss två, men nu är det som om den fick springa ikapp.
-Vart tog det senaste året vägen? Vad hände med oss? det vågade jag bara säga för att jag visste du lyssnade på högsta på din mp3, du låtsas nog att jag inte är där.
Det är lättast att bara låtsas..

Blir det alltid såhär i slutet av ett förhållande? tänkte jag för mig själv.
Slutet, vilket hemsk och ensamt ord, är det verkligen slutet?
Skulle vi sluta såhär, kalla och likgiltiga mot allting vi haft..?

Ska vi stå där en dag och bestämma vem av oss som ska flytta ut ur våran lägenheten, vem som ska få ikeasoffan och vem som ska ta hand om kattjäveln..

Ibland önskar jag att jag kunde skylla allt på katten, att det var dens fel att du inte ens kan ta i mig ibland.
Ja, för då kunde jag avliva den så skulle alla våra problem dö med den..

Stackars kattjävel..
Jag hatar att jag kan inte skylla allt på dig.
Men tänk va enkelt allt hade varit då.

---

Texten inte är riktad mot någon, handlar om någon eller ens om mig.
Dock är det ju klart att det är mina tankar.

Men storyn är fiction.