Pokie

Jag har en liten låda.
En liten, hemsk låda.
I den finns inget vackert, inget underbart, ingen kärlek jag fått, vänskap eller tillit.
Det finns bara hemska minnen, om hemska tider, hemska, ensamma nätter som aldrig verkade ta slut.

Jag vet inte när lådan kom till Eller hur lång tid den har kvar.

Jag öppnar den ibland, för att påminna mig själv om hur äckligt och fult allting var.
Allting var läskigt, hemskt, skrämmande och tryggt på samma gång.
I lådan finns okontrollerad självkontroll.
I lådan finns ett förflutet som både lockar mig tillbaka och som får mig att gå vidare.

Lådan att både hopp och förtvilan.
Uttryck för kärlek och hat.

Även om du kanske aldrig får se lådan, får du aldrig heller fråga mig om lådan.
Jag ville bara att du skulle veta att den finns.

Jag vet också att man inte borde göra såhär.
"Säga A och sen inte B". Men det här var något jag behövde få ut ur mig själv.

Inte för att du ska tycka synd om mig, eller bli orolig.
För det är för sent sedan länge att vara orolig.
Den tiden är över. Det finns inget i dagsläget att oroa sig för.
Om det inte händer något väldigt drastiskt.
Man ska aldrig säga aldrig.

Lådan är mitt hopp också.
För- Ja det här kanske låter fånigt..
Men, en dag, som jag hoppas ska komma är den dagen då jag får bränna upp lådan.
När den inte längre behövs.
När jag håller något vackert i min hand igen..