Själsfrände
Det är ett väldigt intressant uttyck.
Själsfrände.
Finns något sådant eller är den bara en dröm nästan alla har?
Att hitta den människan man hör ihop med.
Återigen kommer vi tillbaka till mening.
Det är meningen att man ska vara med sin själsfrände.
Men, Om man aldrig möter denna människa då?
Eller kommer det så kallade "ödet" att se till att man möter den?
Om man har en själsfrände, träffar man den automatiskt då, förutbestämt?
Och, om man träffar denne, vet man då att den är ens själsfrände eller kan man gå förbi den gå gatan en dag och sedan aldrig få en chans till?
Om man träffar sin själsfrände, blir det automatisk lycka då eller måste man kämpa?
Som i typ alla andra relationer man har, eller behöver man inte det med sin själsfrände?
Är allting perfekt då?
Eller känner vi/tror vi kanske att vi hittat våran själsfrände när vi känner oss lyckliga med den personen?
Men, egentligen kanske våran riktiga själsfrände var den vi var tillsammans med innan.
Eller den förrförra?
Och kan jag ha en själsfrände, men denne har inte mig som sin själsfrände?
Kan det då vara "den äkta kärleken"? fast det blir en olycklig sådan..
Själsfrände, är du min själsfrände?
Kanske jag aldrig träffar dig, eller så får jag bara en chans, men jag vågar inte ta steget.
Eller så kanske, men bara kanske, jag blir kär i dig, men inte du i mig.
Får jag aldrig någon riktig chans att bli lycklig då?
Eller; vem vet jag kanske redan gett upp min själsfrände?
Eller så insåg kanske inte någon att jag var deras?
Eller så kanske jag träffar dig imorgon?
Om du har svar på någon av dessa frågor:
Let me know!
Själsfrände.
Finns något sådant eller är den bara en dröm nästan alla har?
Att hitta den människan man hör ihop med.
Återigen kommer vi tillbaka till mening.
Det är meningen att man ska vara med sin själsfrände.
Men, Om man aldrig möter denna människa då?
Eller kommer det så kallade "
Om man har en själsfrände, träffar man den automatiskt då, förutbestämt?
Och, om man träffar denne, vet man då att den är ens själsfrände eller kan man gå förbi den gå gatan en dag och sedan aldrig få en chans till?
Om man träffar sin själsfrände, blir det automatisk lycka då eller måste man kämpa?
Som i typ alla andra relationer man har, eller behöver man inte det med sin själsfrände?
Är allting perfekt då?
Eller känner vi/tror vi kanske att vi hittat våran själsfrände när vi känner oss lyckliga med den personen?
Men, egentligen kanske våran riktiga själsfrände var den vi var tillsammans med innan.
Eller den förrförra?
Och kan jag ha en själsfrände, men denne har inte mig som sin själsfrände?
Kan det då vara "den äkta kärleken"? fast det blir en olycklig sådan..
Själsfrände, är du min själsfrände?
Kanske jag aldrig träffar dig, eller så får jag bara en chans, men jag vågar inte ta steget.
Eller så kanske, men bara kanske, jag blir kär i dig, men inte du i mig.
Får jag aldrig någon riktig chans att bli lycklig då?
Eller; vem vet jag kanske redan gett upp min själsfrände?
Eller så insåg kanske inte någon att jag var deras?
Eller så kanske jag träffar dig imorgon?
Om du har svar på någon av dessa frågor:
Let me know!
Kommentarer
Trackback