Pokie

Allt är numera ett dunkel, vet inte vad som hänt eller vad jag vill ska hända.
Jag slänger ord på dig jag knappt visste existerade..
älskar.framtid.ödet..

Du tittar på mig och nickar, men jag vet att även om du lyssnar så hör du inte på.
Och när jag tänker på det så kräks jag, men bara lite grann. I huvudet..
Hur blev allting såhär? Det var ju du och jag, dom bästaste vännerna som tyckte om varandra.
Sen blev det mer än så, det blev kärlek. Alla sa att vi passade så bra ihop, du gjorde mig glad och jag dig.
men någonstans i jungeln av smutstvätt disk och tråkig vardag tappade vi bort all glädje och allting blev bara..
s k i t

Jag spillde ut alling, målade stora bilder. Om hur jag sprang längs med gatan av alla krogar i vår stad, naken.
jag skulle göra det för dig, om det betydde något. Om jag verkligen betydde något.
Något mer än tjejen bakom nästa hörn.
Jag försökte utesluta alla ord du frös till av rädsla när jag sa, såsom barn, giftemål och lägenhet.
Överöst med komplimanger var du och jag insåg snabbt att dom inget betydde, du hade inte längre samma rödlätta kindfärg, du skruvade inte på dig. Och efter jag sagt orden, "skitsnack jag menar" så såg du med samma gamla oförstående blick på mig som du alltför ofta har.

Du förstod inte, inte på riktigt, såsom jag vill att du ska förstå.
Förstå hur mycket du betyder, hur nära med ändå så långt borta du är..
Kommer det alltid att vara så?
Kommer du släppa in mig, nära inpå..?