Pokie

Hon tog första bästa tåg ifrån den där sketna staden, staden full av tomma ord och löften.
Aldrig trodde hon väll att en enkelbiljett därifrån skulle bli ett sånt enkelt val..

Hon låtsades ta spykänslan ut hjärnan med händerna och sedan kastade hon den på sin vagnsgranne.
- Om han visste vad jag kastade skulle han inte le sådär åt sin serietidning, tänkte hon och tittade återigen ut genom fönstret.
Nu lämnades hon allting bakom sig- han, Ikeasoffan och kattjäveln.
Hon hoppades att allting bara var en dröm, att hon snart skulle vakna upp och allting skulle vara precis som i en gammal Disney-film.

"Och sen levde dom lyckliga i alla sina dagar!"

Men det var det inte, hon tänkte efter vad hon hade fått ifrån dom här åren..
Hm, två rynkor i pannan och X antal nervsammanbrott.
Inte att förglömma ärren, alla ärr hon aldrig skulle bli kvitt.

Men, ärren fanns ju inte. Inte på riktigt, bara i hennes hjärna.

Kanske var hon galen?

Det visste hon inte, och hon ville itne längre måsta fundera över saken.
Men dom tungaste lätta stegen hon någonsin tagit gick hon till tåget toalett.
Där tog hon fram en flaska med sprit och medans minst 10 personer försökt få använda toaletten satt hon där-
Tårarna rann nerför hennes sargade kinder, och snart var flaskan tom.

Jag glömmer honom ändå aldrig, hur full jag än är finns han ändå där i nästa tanke..

F Ö R S V I N N !