Pokie

Jag har hunnit med ganska mycket på mina 21 år.
Iallafall när det gäller kärlek.
Jag har haft många olika sorter..
Otroligt bra, otroligt dåliga.
Sån kärlek att man inte vill vara ifrån varann ens en minut..
Och kärlek där saker var lite, ska vi kalla det, svalare?

Men den här är helt ny.
Underbar, pirrig, fantas.. Fan nu började jag gråta.. Igen.
Fantastisk skulle jag skriva.
Jag har inte gett den några förväntningar egentligen, men visst hade jag stort hopp.
Stort hopp för en sån fantastisk man som också fick mig att känna mig fantastisk.

Men det här är rena döden för mig.
Det gör ibland så otroligt ont.
När allt tvivel sköljer över mig och jag kan inte göra någonting.
Jag kan inte göra någonting.
Försöker lita, försöker låtsas. Men hur fan ska jag göra det egentligen?

Där kom alla tårar jag försökt hålla tillbaka.

Jag vill inte leka lekar, det här skulle inte vara en lek!
Jag vägrar låtsas att jag inte bryr mig. Att det inte gör nåt.
Klart som fan att det gör.
Jag tyckte om honom redan innan vi träffades igen.
Och efter att ha spenderat en lång helg med honom..
Tycker jag bara om honom så otroligt mycket mer.

Jag är.. Förälskad.

Och nu tänker jag, att det kanske var en kort romans.
Kanske blir den längre. Jag har verkligen ingen aning..
För jag kan inte göra någonting.
Men jag är ändå så glad..

Att jag känner som jag gör för honom.