Pokie

Hopp känns både väldigt självklart och samtidigt inte alls.
Hopp är både skrämmande och tryggt.
För man måste våga satsa men samtidigt inte för mycket.
Samtidigt ska man skydda sig själv och hålla sig på sin sida.
Det finns ju alltid hopp och visst borde man tro.
Men inte för mycket och inte för länge.
Det finns gränser som jag inte alltid vill förstå.

Våga visa men var inte uppenbar.
Inte påträngande bara underbar.
Lagom hela tiden men aldrig tråkig.
Ombyte förnöjer, javisst! Men ändra dig inte för ofta bara.
Inte för uppenbar men inte förvirrande.
Bara lagom hela tiden, så sluta aldrig var spännande.

Undra inte, tvivla inte och fråga inte.
Men var inte för säker på din sak!
Flyt bara och alltid med, nöjd med vad som än händer.
Det kan ändras på en sekund så bli inte för bekväm med något eller någon.
Anta inte att det någon säger är sant för att det verkar så.
Och anta absolut inte att du ska få det du vill ha.

Kontentan av det hela:
Lyssna inte på dig själv, inte någon annan heller.
Lyssna inte alls. Inte nu iallafall.