Bara lite text 4
Jag vaknade med ett ryck, i cirka två sekunder funderade jag kom varför, sedan kom jag på.
Jag hade drömt en mardröm, kinderna tycktes vara platsen där minst tusen smärtfulla tårar hade runnit.
Sakta sträckte jag ut handen mot din rygg men tvekade om jag skulle väcka dig, skulle du förstå hur ont det gjorde innuti, hur rädd jag var och hur mycket jag behövde din trygghet just då?
- Antagligen inte.. tänkte jag och drog tillbaka handen.
Jag torkade tårarna med din bit av täcket och vände mig bort ifrån din svala kropp.
Efter ett tag märke jag att även om jag försökte sova så blundande jag inte.
Jag pressade ihop ögonlocken och försökte intala mig själv att jag inte alls behövde en kram , även fast jag kännde det så stark.
Men det känndes inte i hjärtat, även fast jag trodde det.
Inte heller i maggropen, utan allt fanns bara i min hjärna.
Visst gjorde det?
Känslorna avlöste varandra om vart annat; rädsla, sorg, hopplöshet, styrka, ensamhet och kärlek.
Till slut tog rädslan över mig, jag var tvungen att kliva upp, att göra något.
Vad som hellst!
Under en filt i våran ikeasoffa satt jag ensam och kollade våra gamla favoritfilmer vi spelat in.
Mitt ända sällskap var tystnaden och kattjäveln.
Ljudlöst, så att du absolut inte skulle vakna så förflöt tiden..
- Ingenting blir någonsin bättre av att man tycker synd om sig själv..sa jag till mig själv och försökte tro på det.
Finns det något tillfälle då man för tycka synd om sig själv egentligen?
Brustet hjärta, ensamhet och sorg. Fick man bara tycka synd om andra som kännde så?
Jag visste inte och det tvivlar jag på att kattjäveln skulle gjort heller..
Den natten sov jag ingenting, men du förstod ändå inte varför jag var så trött och grinig på morgonen.
Jaglovar att aldrig mer störa dig eller kräva någonting..
Texten är fiction, inte verkliga händelser i mitt liv.
Dock tar jag inspiration från mitt liv och hur det har varit.
Ingen person ska ta åt sig personligen, då texten inte är riktad mot någon, eller ens skriver såattsäga; Om mig.
TBC & LÖÖÖV SLEEPYHEADS <222
Jag hade drömt en mardröm, kinderna tycktes vara platsen där minst tusen smärtfulla tårar hade runnit.
Sakta sträckte jag ut handen mot din rygg men tvekade om jag skulle väcka dig, skulle du förstå hur ont det gjorde innuti, hur rädd jag var och hur mycket jag behövde din trygghet just då?
- Antagligen inte.. tänkte jag och drog tillbaka handen.
Jag torkade tårarna med din bit av täcket och vände mig bort ifrån din svala kropp.
Efter ett tag märke jag att även om jag försökte sova så blundande jag inte.
Jag pressade ihop ögonlocken och försökte intala mig själv att jag inte alls behövde en kram , även fast jag kännde det så stark.
Men det känndes inte i hjärtat, även fast jag trodde det.
Inte heller i maggropen, utan allt fanns bara i min hjärna.
Visst gjorde det?
Känslorna avlöste varandra om vart annat; rädsla, sorg, hopplöshet, styrka, ensamhet och kärlek.
Till slut tog rädslan över mig, jag var tvungen att kliva upp, att göra något.
Vad som hellst!
Under en filt i våran ikeasoffa satt jag ensam och kollade våra gamla favoritfilmer vi spelat in.
Mitt ända sällskap var tystnaden och kattjäveln.
Ljudlöst, så att du absolut inte skulle vakna så förflöt tiden..
- Ingenting blir någonsin bättre av att man tycker synd om sig själv..sa jag till mig själv och försökte tro på det.
Finns det något tillfälle då man för tycka synd om sig själv egentligen?
Brustet hjärta, ensamhet och sorg. Fick man bara tycka synd om andra som kännde så?
Jag visste inte och det tvivlar jag på att kattjäveln skulle gjort heller..
Den natten sov jag ingenting, men du förstod ändå inte varför jag var så trött och grinig på morgonen.
Jag
Texten är fiction, inte verkliga händelser i mitt liv.
Dock tar jag inspiration från mitt liv och hur det har varit.
Ingen person ska ta åt sig personligen, då texten inte är riktad mot någon, eller ens skriver såattsäga; Om mig.
TBC & LÖÖÖV SLEEPYHEADS <222
Kommentarer
Postat av: Lukas
aaw. låter ju hemskt :,(
jag tror jag skulle ändå ha sträckt ut handen till den jag låg brevid och bara kramar om
Trackback