Bara lite text
Jag drog bak ditt hår och undrade vad du tänkte på, jag undrade inte en lång stund- för jag tror jag vet.
Jag började tala om att man kunde få värme slag och känna kylan slå emot en själv, är det då köldslag?
Du tittade oförstående, sådär som bara du gör. Då kräktes jag lite grann, inte i munnen eller på dig, utan i hjärnan.
Någonstans,någongång skulle all förtvivlan vara över, allting skulle bli sådär bra och lyckligt igen?
- Skulle det inte?
Du vände dig bort och suckade, det var som en kniv, inte i hjärtat eller ryggen, utan kniven fanns bara i min hjärna.
- Kan man säga att känslor bara finns i hjärnan? Hur vet vi det egentligen?
Du tyckte som vanligt att jag var ett rejält pucko, som du själv uttryckte det. Sånt fånigt orkar du inte lyssna på.
Du har viktigare saker för dig.
- Vaddå som att pilla dig i naveln och kasta bort ditt liv?! jag sa aldrig det högt, jag viskade det inte ens till dig, jag bara tänkte det, i hjärnan.
Någonting känns fel, inte mycket fel, men inte tillräckligt lite för att jag ska släppa det.
Den kvällen sov jag ensam, hemma hos min mor och far. Du tyckte nog ändå att jag borde flytta..
Ibland undrar jag om du hatar mig.
Du säger att jag är varm, men du inbillar dig, min kropp är kall.
Du brukade värma den när vi var vakna och jag värmde dig när vi sov, jag är alltid kall på dagen och varm på natten, du är tvärtom.
Vi var perfekta ihop, så sa alla alltid.
Men ni vet ju aldrig hur det är att se honom titta på mig med dom ögonen, tomma, äcklade blickar..
Du är så varm utanpå, men ack så kall innuti.
- VIlken klyscha! Utbrast jag och hoppades hastigt på att du inte hade lyssnat, du brukar ju inte det. Så varför börja nu?
Du sa ingenting och jag undrade i mitt inte så stilla sinne om det var för att du inte hörde, eller för att du inte ville höra.
Jag klev upp ifrån våran ikeasoffa och gick sakta in på toaletten, där spydde jag.
Så tyst jag bara kunde, inte för att du skulle höra ändå.
Fan vaäcklig jag är.
Jag ville bara säga att texten inte är riktad mot någon, handlar om någon eller ens om mig.
Dock är det ju klart att det är mina tankar.
Men storyn är fiction.
Jag började tala om att man kunde få värme slag och känna kylan slå emot en själv, är det då köldslag?
Du tittade oförstående, sådär som bara du gör. Då kräktes jag lite grann, inte i munnen eller på dig, utan i hjärnan.
Någonstans,någongång skulle all förtvivlan vara över, allting skulle bli sådär bra och lyckligt igen?
- Skulle det inte?
Du vände dig bort och suckade, det var som en kniv, inte i hjärtat eller ryggen, utan kniven fanns bara i min hjärna.
- Kan man säga att känslor bara finns i hjärnan? Hur vet vi det egentligen?
Du tyckte som vanligt att jag var ett rejält pucko, som du själv uttryckte det. Sånt fånigt orkar du inte lyssna på.
Du har viktigare saker för dig.
- Vaddå som att pilla dig i naveln och kasta bort ditt liv?! jag sa aldrig det högt, jag viskade det inte ens till dig, jag bara tänkte det, i hjärnan.
Någonting känns fel, inte mycket fel, men inte tillräckligt lite för att jag ska släppa det.
Den kvällen sov jag ensam, hemma hos min mor och far. Du tyckte nog ändå att jag borde flytta..
Ibland undrar jag om du hatar mig.
Du säger att jag är varm, men du inbillar dig, min kropp är kall.
Du brukade värma den när vi var vakna och jag värmde dig när vi sov, jag är alltid kall på dagen och varm på natten, du är tvärtom.
Vi var perfekta ihop, så sa alla alltid.
Men ni vet ju aldrig hur det är att se honom titta på mig med dom ögonen, tomma, äcklade blickar..
Du är så varm utanpå, men ack så kall innuti.
- VIlken klyscha! Utbrast jag och hoppades hastigt på att du inte hade lyssnat, du brukar ju inte det. Så varför börja nu?
Du sa ingenting och jag undrade i mitt inte så stilla sinne om det var för att du inte hörde, eller för att du inte ville höra.
Jag klev upp ifrån våran ikeasoffa och gick sakta in på toaletten, där spydde jag.
Så tyst jag bara kunde, inte för att du skulle höra ändå.
Fan va
Jag ville bara säga att texten inte är riktad mot någon, handlar om någon eller ens om mig.
Dock är det ju klart att det är mina tankar.
Men storyn är fiction.
Kommentarer
Trackback