Man blir lite lätt less..

Ja, nu är man stordissarn också..
Att jag alltid ska måsta förklara mig.
Jaja, here goes..

Jag vet hur det är när man är nykär, man vill mest vara med den personen.
Och jag vet hur ni blir när ni är så.
Det var lite mer än ett år sedan d var såhär förut.
Och då kände jag mig dissad.

Jag ringde och ringde, hörde mig för.
Men antingen så ville ni bara vara med varandra, eller så gick ni hem efter bara ett tag.
och, aa det var okej. Jag accepterade det.
Så.. Efter ett tag ger man ju upp, visst det kanske är fel, men samtidigt borde man förstå det.

Och nu, nu är ni nykära igen och jag.. dissar faktids inte..
Dom senaste ggrna jag hört av dig har bara varit för att höra om jag visste nån fest.
Det känns skitbra, jag är tyvärr itne en sån människa som ringer runt till folk bara för att höra hur dom mår.
Du kanske tycker att jag aldrig ringer dig, men jag ringer ju ingen.
Om det inte är för att höra om dom vill göra nåt.

Japp, jag har varit frånvarande, det vet jag.
Mycket i huvudet, och mycket i skolan, både plugg och med studenten.
Jag ursäktar mig itne, för jag tycker du kan gå direkt till mig om du har problem med mig..

Sen har jag tyvärr itne kännt, att det jag behövde prata om med någon kunde jag prata om med dig.
För jag behövde prata om mitt kärleksliv. och du gjorde ju så tydligt klart för mig redan i början av mitt nuvarande förhållande att inte alls tyckte om honom, så hur ska jag kunna prata med dig om det?

Sen, ja det här låter fånigt, men:
När du var här en gång, och jag hade mina nya byxor som jag var sktiglad över så säger du att jag ser ut som en fjortis. Det var skitkul att höra, och sen att det itne är min stil.
Du har liksom dissad mitt så kallade stilbyte i typ ett år nu..
Men har jag någonsin sagt nåt dumt om något du har haft på dig?
Eller har jag påpekat att jag tycker du också förändrat din stil?

Nej..


Jag har inte ändrat stil, jag har växt upp lite i den.
Jag har inte ändrat personlighet heller..
Jag är fortfarande jag..

Jaja, orkar inte det här mer.
Vill du prata, ring då eller vad som hellst..

Men d är kanske lite omoget att skriva om det i bloggen va?
Speciellt att skriva att jag är en sån liten människa..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback