Pokie

Från förra torsdagen till i tisdags hände massor av saker i mitt liv.
Tunga saker, två bråk och ett.. ja svek, hjärtekross.. kalla det vad du vill.
Men det var tunga saker, som gjorde väldigt ont..

Jag blev sårad gång på gång, samtidigt som två av mina närmaste vänner gjorde slut.
Så jag fick ta hand om den ene.
Och.. det gjorde det hela ännu tyngre.

Jag tyckte det var illa nog det som hände på torsdag och fredag när jag bråkade med två familjemedlemmar..
Men sen hände det där.
Och då brast allt.
Länge sedan jag mått så illa.
Men!

Och det är ett stort men:

JAG TOG TAG I DET SJÄLV!
Och med mycket push från andra ifs.
Men, sen nu när det typ (nästan) är löst.

Då är det ingen som frågar hur det är..
Vissa orkar fan itne ens lyssna klart när jag ska berätta om det som hände
Utan avbryter mitt i allt och tar upp saker som, ursäka mig men jag tycker faktids dom är ganska triviala jämnfört med min situation.
Bara för att jag inte lipar eller är arg så betyder ju inte det att jag inte mådde skit.

Är jag itne ens värd 2 minuter av att du är tyst ocj lyssnar?

Är det inte värt det att fråga hur det är med mig? PÅ RIKTIGT!

Äh, jag orkar inte lyssna på er heela tiden om jag inte är värd det samma.
Det är så jävla lågt i min bok att avbryta folk och inte säga ursäkta.
Brist på respekt kallas det.
Och du har tydligen ingen respekt för mig och skiter i mina problem

Men visst visst. Jag behöver inte er om ni gör sådär.
Så nästa gång. Snacka med någon annan..
Jag ger upp!