Pokie

Ja, ni förstår väll att jag inte får må dåligt, vara deppad eller flyförbannad?
Klart jag inte får!
Jag är ju Malin, jag ska vara glad hela tiden, hålla på och vara söt osv.
Lyssna på er hela tiden, komma med råd. Finnas där.
Japp, men..
Inte något annat

Alla ni andra får ju vara arga.
Alla ni andra får får får.

HELVETESFAN

FYFAN VA ARG JAG BLIR!

Men njut, nu började jag stor böla också..
SKIT!

Orka att du sa sådär förresten F
-aja, orkar inte med deprimerade människor idag. är för glad för det. Men ska upp til kim. Hoppas det går bra!! puss

Tack för den.

Orka..

Jag ska fan sluta försöka få folk att må bättre.
För jag är inte inte värd att försöka för.


Hejdå.
Btw är jag jävligt snygg med mascara över hela kinderna.

Äh, håll käften..

Idag är dagens sanning:

"Allting har en början och ett slut.."

Idag är dagens sanning;

"Det käraste du har är en vän!"



Darl, you brighten up my life! <2222222222222
And your "Darlette" ain't bad at all ^^

TBC & LÖÖV POTHEADS! <22222

Blä nu mår jag illa..

Jag har aldrig varit "vacker" i ordets allmänna betydelse, aldrig snygg eller något i närheten.
Men, Jag ser på mig själv väldigt annorlunda nu, jämnfört med förut.
Ser ju ganska annorlunda ut också:



Och nu:



Såå, vad tycker ni? Snyggare förut eller?

personligen; inte snygg alls egentligen, men jag gillar mer hur jag ser ut nu.

Hms, jag vet inte vad jag ska göra..

Vill inte spela gitarr, för jag har ingen inspiration..
Vill egentligen sy, men vet inte vad jag ska göra..
Vill inte städa (riktigt städa), för jag har nyss plockat till..
Vill inte se film, för jag har ingen jag vill se..
Vill inte gå ut, för jag har ingenstans att gå..
Vill inte, göra nåt alls..

Och ändå har jag så jiklars tråkigt!

Ja, tänkte jag skulle prata lite om rädsla.
Men, hur ska jag börja?

Tror jag ska berätta vad jag har för rädslor just nu:

• Överraskningar - hm, det kanske låter konstigt, men just nu går jag lite som på spänn hela tiden, så då är överraskningar lite jobbigt. Folk som "smugit sig på mig" har skrämt skiten ur mig! Hänt asmånga ggr idag.
• Rädslan av att inte "vara något" - Inget speciellt, bara någon. Jag behöver inte vara världsbäst. Men.. Att inte var något utan vara vem som hellst. För folk som står mig nära alltså
• Att misslyckas - Det är nog en väldigt vanlig rädsla, men för mig är den väääldigt aktuell, eftersom jag snart ska ta studenten, mycket hänger på saker jag gör nu.
• Att känna, men inte få känna så - Det är nog det jobbigaste, att jag känner någon för någon nära, men att sedan kanske inte få känna så. Det är ju sjukt jobbigt.

Sen kommer jag inte riktigt på något.
Usch va dålig min blogg känns nu.
Men allt i huvudet är ett ända virr-varr.
Ni får ha överseende.

TBC & LÖÖÖV LOVELINOS! <22222

Jag har gamla låttexter i hjärnan som går runt runt..

"Glöm bort, glöm bort igen. Glöm bort och somna om igen.."

"Och det skrämmer mig, att imorgon när jag vaknar.. Kanske ingenting finns kvar"

"Hon hade knappt kvar ben att stå på, för dom fick ju bära all den smärta hon fått lära.."

"Det finns några ord jag måste få säga dig, sen kan du. Få glömma mig om du vill.."

"Allt är tyst, allt är så knäpptyst. Den ända ljudet kommer från en fallande tår.."

---

Copywright: Malin Lindblom 2007

obs: alla textrader är ur olika låtar.

En gammal bild på mig och V i höstas.

Foto: Carro





















En liten del av mig i somras, shiet va brun jag var

Foto: Carro





















Jag i lördags ^^

Foto: Carro

Idag är dagens sanning;

Ingenting.. Jag kommer för första gången inte på något att säga.

jag.. vet verkligen inte..

Jag har nog aldrig haft en sån dåligt ursäkt att gå hemmifrån som den jag gav dig nyss.
- Jag måste gå och köpa mjölk. det var det bästa jag kunde komma på just då.
Panikslagen inombords, men den kalla stirrande blicken och brännande ögon klädde jag på mig den där jackan du tycker är så söt och mina högklackade skor du tycker är så sexiga.
Eller vänta, du tyckte det iallafall, men det var nog längesedan nu.

Jag fick trycka igen dörren med foten för att den skulle stängas, då ekade i hela trappuppgången.
Även fast jag inte väger mycket och inte skorna för den delen heller, så hade aldrig fötterna känns så tunga någon gång förut.
Jag har en klump och den hade växt sig större just idag. Jag vet inte längre om den är i magen, hjärtat..
Eller bara i min hjärna.
Troligen det sistnämnda, men vad spelar det för roll? Den försvinner ju inte bara därför.

Jag ville så jävla gärna gråta, bara få gråta ut allting jag tryckt ihop till den där bollen..
Men, om jag grät utomhus kanske nog såg det och frågade.
Och om jag gick hem till pappa och mamma skulle dom se, och ställa säkert mer en tusen frågor.
Ingen fick se, du får inte se. Någon enstaka långsamt rinnande tår fick du se, men jag var inte ens säkert på att du hade sett dom.

Jag var kall inombords och kunde bara tänka på dina ögon, dina ögon när du sa allt det där.
Den där kyssen, så liten, så äcklad. Så påtvingad..

Jag satte mig längs med kajen och stirrade ut i ingenstans. Kollade inte på något, tänkte ingenting.
Allting var bara svart och i någon sekund undrade jag om jag dött.
Det hade jag inte.

Fan..

Idag är dagens sanning:

"Välj dina ord väl, ty dom kan bli dina sista.."

usch va allvarligt det där lät, men det är ju sant.
Hemskt att tänka att, det du nyss sa till någon, det kanske blir det sista du säger, eller det sista du säger till den.
shiet, tål att tänkas på!

Idag/inatt är dagen/nattens sanning:

"Ensam kan vara stark, men tillsammans är vi starkare.."  

Jag vaknade med ett ryck, i cirka två sekunder funderade jag kom varför, sedan kom jag på.
Jag hade drömt en mardröm, kinderna tycktes vara platsen där minst tusen smärtfulla tårar hade runnit.

Sakta sträckte jag ut handen mot din rygg men tvekade om jag skulle väcka dig, skulle du förstå hur ont det gjorde innuti, hur rädd jag var och hur mycket jag behövde din trygghet just då?
- Antagligen inte.. tänkte jag och drog tillbaka handen.
Jag torkade tårarna med din bit av täcket och vände mig bort ifrån din svala kropp.

Efter ett tag märke jag att även om jag försökte sova så blundande jag inte.
Jag pressade ihop ögonlocken och försökte intala mig själv att jag inte alls behövde en kram , även fast jag kännde det så stark.
Men det känndes inte i hjärtat, även fast jag trodde det.
Inte heller i maggropen, utan allt fanns bara i min hjärna.
Visst gjorde det?

Känslorna avlöste varandra om vart annat; rädsla, sorg, hopplöshet, styrka, ensamhet och kärlek.
Till slut tog rädslan över mig, jag var tvungen att kliva upp, att göra något.
Vad som hellst!

Under en filt i våran ikeasoffa satt jag ensam och kollade våra gamla favoritfilmer vi spelat in.
Mitt ända sällskap var tystnaden och kattjäveln.
Ljudlöst, så att du absolut inte skulle vakna så förflöt tiden..

- Ingenting blir någonsin bättre av att man tycker synd om sig själv..sa jag till mig själv och försökte tro på det.
Finns det något tillfälle då man för tycka synd om sig själv egentligen?
Brustet hjärta, ensamhet och sorg. Fick man bara tycka synd om andra som kännde så?
Jag visste inte och det tvivlar jag på att kattjäveln skulle gjort heller..


Den natten sov jag ingenting, men du förstod ändå inte varför jag var så trött och grinig på morgonen.

Jag lovar att aldrig mer störa dig eller kräva någonting..

---

Texten är fiction, inte verkliga händelser i mitt liv.
Dock tar jag inspiration från mitt liv och hur det har varit.

Ingen person ska ta åt sig personligen, då texten inte är riktad mot någon, eller ens skriver såattsäga; Om mig.

TBC & LÖÖÖV SLEEPYHEADS <222

Ligger och väntar på dig, egentligen kanske jag borde sova, jag ska ju upp imorgon och jobba..

Men, alltid när du har varit ute har jag väntat på dig, om ens bara för att se att du kommer hem helskinnad och förut också för en godnatt puss eller två.
Det var som det fanns en spärr som sa åt mig att jag inte fick somna förrens du kommit hem.

- Men jag vill somna, och han kanske kommer hem sent. Om han ens kommer hem..
Iallafall kommer hem till mig.
Tanken var skrämmande, du och någon annan.. Inte helt omöjligt.
Nej, jag får skärpa mig nu, för om det är någon jag litar på är det du.

Jag lyfte på täcket för att se vad som fanns under, småstubbiga ben, vanliga, tråkiga bomullstrosor och ett par småröda fötter.
- Usch vad allting dallrar! sa jag och flyttade runt dom gigantiska fettklumparna som fanns på benen.
Sanningen var ju att det inte fanns några fettklumpar, inte på mina ben, inte på min mage.
Bara i hjärnan.

Jag kännde mig äcklig när jag tänkte på att det faktids var så länge sedan du sett mig, ja.
Såsom jag föddes.
Helt naken, jag hade aldrig haft komplex, iallafall inga stora, dom har kommit på senare tid.
Det började med att vi inte tog våran morgon-dusch tillsammans innan jobbet.
Sen ville du att jag skulle ha lite kläder på mig när vi, ja. Du vet.

Du sa att det var sexigt, det tyckte jag också först, men sen när du var helt naken och min överkropp var täckt.
Då känndes det så fånigt bara, jag tänkte inte mer på det, men sakta med säkert började jag inse att det inte var så sexigt, du tålde bara inte att se mig kropp på det sättet längre.

Du tar inte på mig på samma sätt längre heller, när du ens tar på mig.
Det är mest bara pang-på.
Oj, det trodde jag aldrig jag skulle säga på ett sånt negativt sät..
Och om du kysser på, känns dom tvångsmässiga och som om du tänker precis det jag tror du gör.

Nu hör jag dig i hallen, ska jag låtsas sova eller ligga och vänta så att du kan få ditt pang-på?

Sålänge jag är bra för något..

---

Texten inte är riktad mot någon, handlar om någon eller ens om mig.
Dock är det ju klart att det är mina tankar.

Men storyn är fiction.

Även fast  vi går brevid varandra så är ingen av oss egentligen där, mitt hjärta håller du i din hand, men jag håller inte ens din hand i min.
Båda två är någon annanstans, vi är inte här med varandra nu och inte heller längtar vi tillbaka till något eller blickar frammåt.

Vi går bara brevid varandra, varför vet jag inte.
Jo, jusste vi måste handla, för din mamma ska komma på besök..

Tiden stod stilla ett tag för oss två, men nu är det som om den fick springa ikapp.
-Vart tog det senaste året vägen? Vad hände med oss? det vågade jag bara säga för att jag visste du lyssnade på högsta på din mp3, du låtsas nog att jag inte är där.
Det är lättast att bara låtsas..

Blir det alltid såhär i slutet av ett förhållande? tänkte jag för mig själv.
Slutet, vilket hemsk och ensamt ord, är det verkligen slutet?
Skulle vi sluta såhär, kalla och likgiltiga mot allting vi haft..?

Ska vi stå där en dag och bestämma vem av oss som ska flytta ut ur våran lägenheten, vem som ska få ikeasoffan och vem som ska ta hand om kattjäveln..

Ibland önskar jag att jag kunde skylla allt på katten, att det var dens fel att du inte ens kan ta i mig ibland.
Ja, för då kunde jag avliva den så skulle alla våra problem dö med den..

Stackars kattjävel..
Jag hatar att jag kan inte skylla allt på dig.
Men tänk va enkelt allt hade varit då.

---

Texten inte är riktad mot någon, handlar om någon eller ens om mig.
Dock är det ju klart att det är mina tankar.

Men storyn är fiction.

Jag drog bak ditt hår och undrade vad du tänkte på, jag undrade inte en lång stund- för jag tror jag vet.
Jag började tala om att man kunde få värme slag och känna kylan slå emot en själv, är det då köldslag?
Du tittade oförstående, sådär som bara du gör. Då kräktes jag lite grann, inte i munnen eller på dig, utan i hjärnan.

Någonstans,någongång skulle all förtvivlan vara över, allting skulle bli sådär bra och lyckligt igen?
- Skulle det inte?
Du vände dig bort och suckade, det var som en kniv, inte i hjärtat eller ryggen, utan kniven fanns bara i min hjärna.

 - Kan man säga att känslor bara finns i hjärnan? Hur vet vi det egentligen?
Du tyckte som vanligt att jag var ett rejält pucko, som du själv uttryckte det. Sånt fånigt orkar du inte lyssna på.
Du har viktigare saker för dig.
- Vaddå som att pilla dig i naveln och kasta bort ditt liv?! jag sa aldrig det högt, jag viskade det inte ens till dig, jag bara tänkte det, i hjärnan.

Någonting känns fel, inte mycket fel, men inte tillräckligt lite för att jag ska släppa det.
Den kvällen sov jag ensam, hemma hos min mor och far. Du tyckte nog ändå att jag borde flytta..
Ibland undrar jag om du hatar mig.

Du säger att jag är varm, men du inbillar dig, min kropp är kall.
Du brukade värma den när vi var vakna och jag värmde dig när vi sov, jag är alltid kall på dagen och varm på natten, du är tvärtom.
Vi var perfekta ihop, så sa alla alltid.
Men ni vet ju aldrig hur det är att se honom titta på mig med dom ögonen, tomma, äcklade blickar..
Du är så varm utanpå, men ack så kall innuti.

- VIlken klyscha! Utbrast jag och hoppades hastigt på att du inte hade lyssnat, du brukar ju inte det. Så varför börja nu?
Du sa ingenting och jag undrade i mitt inte så stilla sinne om det var för att du inte hörde, eller för att du inte ville höra.

Jag klev upp ifrån våran ikeasoffa och gick sakta in på toaletten, där spydde jag.
Så tyst jag bara kunde, inte för att du skulle höra ändå.

Fan va äcklig jag är.

---

Jag ville bara säga att texten inte är riktad mot någon, handlar om någon eller ens om mig.
Dock är det ju klart att det är mina tankar.

Men storyn är fiction.

Idag är dagens sanning:

"Ibland är det bra att vänta på något.. IBLAND!"

Idag är dagens sanning:

"Allt jag försöker säga blir bara rapakalja för era öron.."

Skinjacka: Vintage
Lång lila tee: Gina Tricot
Tights: H&M
Pumps: Vintage

OMG SKOR MÅSTE INHANDLAS ^^
och kläder för den delen..

meen, jag ska söka jobb först!

TBC & LÖÖÖV FRIENDINOS <222

SARAH :

http://www.have2have.se/product.asp?product=3274&sub=548&page=1



Det finns massa najsiga skor av det märket se här:

http://www.have2have.se/group.asp?group=570&sub=56

Japp, det här var helt klart en bra söndag!

OCH SICKET VÄDER! SOMMMAR FTW



Kanske inte direkt en smickrande outfit-bild men men, ni ser ju vad det är.

JAG  M Å S T E  TVÄTTA MIN SPEGEL!

Klänning&näverväska: Garderobsfynd
Kofta: Min favvo som jag haft sen typ 7:an
Tights: Avklippta strumpbyxor från h&m
Gröna solglasögon & Vitt Diadem: h&m

---

Min söndag bestod av en konstig natt/morgon med lite sömn, lite Sex&the City, mys och annat trevligt.
Sedan hem, käkade Lövbiff&Klyftpotatis med morötter i + persiljesmör.
Sen gick jag, mollie(min hund) och K. Öhman ut på en promenad, det var trevligt värre!

Efter den begav vi oss hem hit, K käkade lite, sen kom Mr Z & hans vän J hit och vi såg "Night at the Museum".
Vet inte hur många ggr jag sett den nu, dock sov jag en stor del av filmen, TRÖTT

Nu sitter jag här ensam och saknar en väldigt saknadsvärd pojk/man..

Tror jag ska se lite film, i min ensamhet..
Tyck synd om mig ^ - ~

TBC & LÖÖÖV BEAUTIES! <222

Idag är dagens sanning:

"Om du vill veta hur mitt liv är, gå en mil i mina skor.."

Japp, jag typ blivit högklackstönt. Haha!

Dagens outfit:


Tights och vitt linne under: H&M
Prickig blus, Skor & Clutch: Vintage fynd (Mors gamla)

Ja, jag är fortfarande helt körd på Paolo Nutini, ladda hem hans album, seriöst!

Jag tänkte lägga upp lite bilder från stugan.
Men blogg.se krånglar och jag har inte tid, ska bara duscha, kidnappa hotstuff och sedan dra ut tillbaka till stugan.

TBC & LÖÖÖV <2222(3)

KISSING!!!

Idag är dagens sanning:

"Lyssna till ditt hjärta!"

(Ibland har dansbandsmusik väldigt bra budskap)

du är den mest underbara människa jag mött på så länge
du får det att pirra i hela magen ibland, eller snarare jätteofta!
Jag sa till mig själv i början att inte tycka om dig, för jag kännde på mig att jag så fett skulle falla för dig.

Du är så jävla charmig! det faller jag fan alltid för.. ><
Jag litar på dig så mycket, mer än många av mina vänner (det betyder itne att jag litar väldigt lite på er!)

det är bara det att jag är rädd, för att allt ska bli som förut, att jag ska missförstå dig och tro något mer.

Mitt hjärta säger att det skulle göra allt för dig, "Ain't no mountain high enough!"
Och hjärnan säger att man inte ska lita på kärlek.
Jag håller nog på hjärtat i det här fallet.



Jag är en stark troende, på kärlek.
Och nu tänker jag be hjärtat säga åt hjärnan att hålla käften!

TBC & LOTS OF LÖÖÖV <222222222

(Nu drar jag till stugan och det blir som sagt typ inget bloggande!)

Wow, jag tror jag har blivit dumpad..
Av någon jag inte ens var tillsammans med..
Klart man kan bli det tycker väll ni.

Men.. Det var inte alls såhär det skulle bli.
Du skulle inte krama mig sådär kallt, säga att du hör av dig och sedan gå..
Jag ville stoppa dig, jag ville säga nåt.
Men jag kunde inte, jag kan inte..
Jag vill verkligen inte göra dig illa.. Du betyder för mycket för det.

Jag föll ganska pladask och jag hatar det.

haha, jag skrev en låt för några veckor sedan. Den skulle passa så jävla bra nu..

Igår när du sa allt det där så brast allting innuti mig.
Jag brukar inte gråta framför folk.
Men då grät jag, tunga tysta floder..


Fan, jag skulle göra vad som hellst för en chans.
Men samtidigt..

FAN FAN FAN

Ni får ursäkta alla mina svärdommar.
Men jag tycker dom är rättfärdiga just idag.

Du hann bara gå några steg uppför trappen, sen brast jag ut i tårar.

---

Kanske jag bara skulle ha lyssnat på vad alla sa.
"Malin jag vill bara inte att du ska bli ledsen.."

Fan jag lyssnar ju aldrig på sånt.
Jag vill inte tro att dom har rätt.
Jag vill inte tro på vad mitt hjärta säger nu.

Jag vill itne tro att det händer igen..

Nu känns det som om allting försvann..

Jag förstår om du inte ringer, skriver eller ens pratar med mig igen.
Jag skrämmer dig.
Och att jag ens tycker om dig, kommer nog göra mig illa.


Självklart börjar jag ju tvivla på allting nu.
Allt du gjort sagt och verkat känna..

Ne, jag orkar inte skriva nå mer.
Nu ska jag gråta färdigt, ta på mig ett fejkat leende och låtsas att allting är bra så att mamma slipper fråga..

Idag/inatt är dagen/nattens sanning:

"INGENTING ÄR SOM DET SER UT.."

GAH. jag trodde det var någonting.
men för varje sekund som går när vi inte är ensamma så blir jag mer och mer övertygad om att jag är ingenting för dig.
precis som jag fasade-

även att någon snodde mina skor på studentfesten


fan va jag hatar livet.
iaf inatt..

Idag hade jag på mig väldigt tunna kläder, burr va kallt det var ><

Klänningen och over-sizeskjortan är garderobsfynd
Väskan är en gåva från min mormor ^^
Och strumpisarna från h&m



Sen när jag skulle övningsköra fick jag byta om.
Mamma sa på än gång att jag skulle frysa, hon hade haft SÅÅ rätt om jag inte bytt om.
Typiskt mammor ^ - ~

Turtles-sweatshirt: Gåva från mormor. Garderobsfynda hos henne är awsome. Tröjan är typ oanvänd : YEY
Grönt långlinne: H&M
Mjukisbyxor: Gåva från J, mitt ex.

Idag är dagens sanning:

"Man vet inte alltid vilken väg man ska gå, ibland kan man tappa både kompass och karta.."



(Sommar, maskrosor och att gå lantvägen till Vittjärn en varm dag för att bada..)

Du sa en gång till mig att du var rädd, för första gången på så länge..

Men, jag är ofta rädd för saker.
Just nu är väll det största:



Att det ska bli så.. Det skrämmer mig.. F a n va det skrämmer mig.
Men vad som skrämmer ännu mer är att det händer, men det inte finns någon nedanför som tar emot mig.

Jag ska skriva ett inlägg om lördagen, men det gör jag imorn..

Idag har följande gått/gjort mig besviken:

• Festis Free - Watermelon/(?) Den var absolut inte som jag tänkt mig, smakade ganska blaskigt..
• Min aptit Jag kan inte äta lika mycket längre, usch. Vad är det som händer.. Mamma som lagar så jiklarns god mat, idag var det ju köttfärssås och allt! DOH
• Min kropp Varför vill den inte göra & må som mitt huvud?!
• Bubbelbadet! Min blandare till duschen/badkaret är cp och först var det varmt aslänge, sen så blev det kall. Och jag gick ju därifrån medans karet kylldes och gjorde hårinpackning och ansiksmask. Så när jag kom tillbaka var det typ ljummet.. S U C K

Jag vet inte om det är att jag är trött, att jag har extrem ångest för skolan, att jag är allmänt förvirrad, att jag inte vet vad som händer, att jag saknar hedvig eller vafan det är..
Men jag mår inte riiktigt så bra ju nu..
Tänkte att bubbelbadet skulle hjälpa, men det sket sig ju..
Varm vattnet brukar alltid ge mig ny energi, men nu när jag satt där i mitt ljumna vatten, tänkte på livet och allt därtill.
Då känndes jag och allt det där, så jävla äckligt och meningslöst.
Även fast jag i grund och botten inte tycker så.. Så känns det verkligen så.

Gah. Jag tycker det känns som om jag bara blir mer och mer missnöjd med min kropp.

Önskar jag kunde vara mer vad du behöver, förtjänar och säkerligen är van vid.
Känner mig som.. Ne, det är för många jobbiga sårbara ord för att skriva..

Gonatt alla
TBC & LÖÖV <22

Idag är dagens sanning:

"Noone can fool you as easily as yourself.."

Ganska passande på första april om jag får säga det själv. ^^

I lördags var dagen sanning:

"Ju fler kockar, dessto bättre soppa.."

Ack så sant det var då!
Massor av god mat, fått nya favoriter ^^

Det var en trevlig kväll tjejer.

TACK