Nemen titta.
Jag är tillbaka här, dock kommer nog inte så många få veta det.
Det är förmånga som läser min blogg på devote.se..
men hur mår jag då? ja jag vettefan egentligen.
Jag var nyss upp över öronen förälskad, men nu verkar den personen ha gett upp tanken på oss helt.
Jag vet ju varför och jag förstår, men jag önskar nog att jag inte gjorde det. Det är alltid lättare att vara förbannad än att vara ledsen, förstående och stöttande. Jag kände verkligen att det kunde bli något, något fint och något bra..
Det sa han också, han sa så mycket fint. I allways fall for the sweettalkin' ones, don't I?
Aja, nu är det 4 veckor kvar här i London, då har jag varit här i typ 5 månader. Hur många har hälsat på mig här? zero.
Hur många sa att dom skulle det, eller att dom iaf skulle försöka? massor, har någon försökt? Njae, inte direkt.
Jag sparade och sparade, satt hemma för att jag inte hade råd att göra sälskilt mycket. Men änsträngde sig någon?
Knappast.. Och det är ju som jag brukar säga; "Allt i livet handlar om prioriteringar".
Kul att känna sig så grymt prioriterad :D
Ne, man kanske ska sluta klaga nu? Jo.. Måste byta om nu, så jag kan springa iväg och extrajobba.
Så att jag återigen.. Kan åka hem till er.
TBC & LÖÖV ASSHOLES <222
Det är förmånga som läser min blogg på devote.se..
men hur mår jag då? ja jag vettefan egentligen.
Jag var nyss upp över öronen förälskad, men nu verkar den personen ha gett upp tanken på oss helt.
Jag vet ju varför och jag förstår, men jag önskar nog att jag inte gjorde det. Det är alltid lättare att vara förbannad än att vara ledsen, förstående och stöttande. Jag kände verkligen att det kunde bli något, något fint och något bra..
Det sa han också, han sa så mycket fint. I allways fall for the sweettalkin' ones, don't I?
Aja, nu är det 4 veckor kvar här i London, då har jag varit här i typ 5 månader. Hur många har hälsat på mig här? zero.
Hur många sa att dom skulle det, eller att dom iaf skulle försöka? massor, har någon försökt? Njae, inte direkt.
Jag sparade och sparade, satt hemma för att jag inte hade råd att göra sälskilt mycket. Men änsträngde sig någon?
Knappast.. Och det är ju som jag brukar säga; "Allt i livet handlar om prioriteringar".
Kul att känna sig så grymt prioriterad :D
Ne, man kanske ska sluta klaga nu? Jo.. Måste byta om nu, så jag kan springa iväg och extrajobba.
Så att jag återigen.. Kan åka hem till er.
TBC & LÖÖV ASSHOLES <222
Plugga plugga
gah, hemskt att jag känner redan nu tvivel, om jag klarar det här.
Hoppas verkligen att ni i min närhet pushar mig och kanske hjälper mig om ni ser att det behövs.
Jag vill ju verkligen det här.
Jaja, har pluggat. VERKLIGEN pluggat hela kvällen iaf. ^^
Tur att boken jag läser nu är sjukt intressant <222
"Vetenskapsteori för nybörjare - Torsten Thurén"
Det låter hemskt tycker ni kanske, men den är skitbra!!
Jag var också med fröken Sophia ute och gick idag, sedan åt jag frukost hemma hos henne, det var najs ^^
Tack hun!
Kanske jag borde köpa den här boken:
Haha! Nu ska jag läsa lite mer o_O
Och sedan sova ^^
TBC & LÖÖÖV SUCKERS <222
Hoppas verkligen att ni i min närhet pushar mig och kanske hjälper mig om ni ser att det behövs.
Jag vill ju verkligen det här.
Jaja, har pluggat. VERKLIGEN pluggat hela kvällen iaf. ^^
Tur att boken jag läser nu är sjukt intressant <222
"Vetenskapsteori för nybörjare - Torsten Thurén"
Det låter hemskt tycker ni kanske, men den är skitbra!!
Jag var också med fröken Sophia ute och gick idag, sedan åt jag frukost hemma hos henne, det var najs ^^
Tack hun!
Kanske jag borde köpa den här boken:
Haha! Nu ska jag läsa lite mer o_O
Och sedan sova ^^
TBC & LÖÖÖV SUCKERS <222
överväldigande
ja, jag är tillbaka från s-holm. men nu:
har typ redan panik över skolan.. varit där i 1.5 h
allt är sjukt överväldigande och jag är rädd.
började nästan gråta flera ggr..
kan någon rädda mig?! ><
har typ redan panik över skolan.. varit där i 1.5 h
allt är sjukt överväldigande och jag är rädd.
började nästan gråta flera ggr..
kan någon rädda mig?! ><
blä va sent det är
Borde verkligen sova.. ska ju upp imorn och köra.
Men jag började tänka, på typ allt. skolan, att jag inte vet om jag kommer klara den.
Vad som kommer hända med mig när i princip alla mina vänner ska flytta.
Kärlek.. Gah, gammalkärlek. usch jag mår illa...
Spelade nyss lite gamla låtar, äckliga minnen.
Vet inte vad jag ska göra, med mig själv och mitt liv.
Är du lycklig? Kommentera gärna
Nu ska jag försöka rycka upp mig och sova istället.
Känner att jag inte haft tid eller ork att fundera mycket på livet på sistånde, så nu har allt det nog sprungit ikapp mig.
Hoppas ni sover gott iaf.
Men jag började tänka, på typ allt. skolan, att jag inte vet om jag kommer klara den.
Vad som kommer hända med mig när i princip alla mina vänner ska flytta.
Kärlek.. Gah, gammalkärlek. usch jag mår illa...
Spelade nyss lite gamla låtar, äckliga minnen.
Vet inte vad jag ska göra, med mig själv och mitt liv.
Är du lycklig? Kommentera gärna
Nu ska jag försöka rycka upp mig och sova istället.
Känner att jag inte haft tid eller ork att fundera mycket på livet på sistånde, så nu har allt det nog sprungit ikapp mig.
Hoppas ni sover gott iaf.
Grubbel
Helgen, ja. Jag satt just i badet och funderade över hur den skulle bli.
Jag brukar trivas, men samtidigt vantrivas där på Urkult.
Har starkast minnen av hur jag, ensam vankar av och an runt på området och marknaden.
Barfota, lite ledsen men med ett starkt försök till att ha kul.
Man måste ju alltid ha så.. Kul. Annars måste man ha något gravt fel.
Jag har insett dom två senaste ggrna jag varit där att jag inte åker dit alls för att supa, snacka med syntharna i parken om konstig musik eller för att bara få hänga med polarna. Jag åker dit för att jag trivs så bra, men vantrivs.
Självklart är jag ändå lika hoppfull varje år om att det ska bli roligt, i år ska inte alla springa ifrån mig.
Iår ska jag se massor av band, iår ska jag lära känna massa nya människor och iår blir allting bra.
Naivitet är vad som behövs innan, när man väl är där får man inse sanningen som den är det året och helt enkelt.
Bara flumma runt.
Vi får se hur årets upplaga blir.
Får se om jag får med mig någon.
Hedvig är i Karlstad, Mr Z har inte tillfrisknat riktigt från sina festivalupplevelser men kanske ska följa med, och M har fått världens bästa inbjudan till en brakfest, jag var också bjuden och blev lovad uppvaktning på festen, men tackade nej eftersom jag vill trivas men vantrivas.
Kanske får jag bra sällskap, av människor som gör mig lycklig.
Eller så får jag göra allt jag säger at jag alltid ska, men bada i älven det ska jag, även om jag ska bada ensam.
TBC & LÖÖÖV HOOKERS <222
första urkult, 2004. det var nytt, det var spännande, jag hade roligt och det var magiskt.
Jag brukar trivas, men samtidigt vantrivas där på Urkult.
Har starkast minnen av hur jag, ensam vankar av och an runt på området och marknaden.
Barfota, lite ledsen men med ett starkt försök till att ha kul.
Man måste ju alltid ha så.. Kul. Annars måste man ha något gravt fel.
Jag har insett dom två senaste ggrna jag varit där att jag inte åker dit alls för att supa, snacka med syntharna i parken om konstig musik eller för att bara få hänga med polarna. Jag åker dit för att jag trivs så bra, men vantrivs.
Självklart är jag ändå lika hoppfull varje år om att det ska bli roligt, i år ska inte alla springa ifrån mig.
Iår ska jag se massor av band, iår ska jag lära känna massa nya människor och iår blir allting bra.
Naivitet är vad som behövs innan, när man väl är där får man inse sanningen som den är det året och helt enkelt.
Bara flumma runt.
Vi får se hur årets upplaga blir.
Får se om jag får med mig någon.
Hedvig är i Karlstad, Mr Z har inte tillfrisknat riktigt från sina festivalupplevelser men kanske ska följa med, och M har fått världens bästa inbjudan till en brakfest, jag var också bjuden och blev lovad uppvaktning på festen, men tackade nej eftersom jag vill trivas men vantrivas.
Kanske får jag bra sällskap, av människor som gör mig lycklig.
Eller så får jag göra allt jag säger at jag alltid ska, men bada i älven det ska jag, även om jag ska bada ensam.
TBC & LÖÖÖV HOOKERS <222
första urkult, 2004. det var nytt, det var spännande, jag hade roligt och det var magiskt.
Palestinasjalen
Lolita har en poäng, precis som många andra i frågan om palestina sjalar.
Men jag tycker också det är viktigt att inte haka upp sig på detta.
Precis som att dom såkallade "Gubbskorna" inte bara används av gubbar längre, "strippskor" inte bara av strippor och tights inte bara av folk som fastnat i 80-talet länrge så tror jag också att palestina sjalen gått vidare från dess forna betydelse och nu står för såå många andra saker. Dock tror jag att det finns väldigt många som BARA ser den som mode, och det tycker jag är väldigt tråkigt. För då har dom verkligen inte tänkt längre än näsan räcker.
Jag gillar mina palestinasjalar, för mig är dom minnen, kalla vintrar, karkade stämmband och så mycket djupare än så. Men det, behåller jag för mig själv.
Vad är Palestinasjalen för dig?
Dom har hängt med länge..
Men jag tycker också det är viktigt att inte haka upp sig på detta.
Precis som att dom såkallade "Gubbskorna" inte bara används av gubbar längre, "strippskor" inte bara av strippor och tights inte bara av folk som fastnat i 80-talet länrge så tror jag också att palestina sjalen gått vidare från dess forna betydelse och nu står för såå många andra saker. Dock tror jag att det finns väldigt många som BARA ser den som mode, och det tycker jag är väldigt tråkigt. För då har dom verkligen inte tänkt längre än näsan räcker.
Jag gillar mina palestinasjalar, för mig är dom minnen, kalla vintrar, karkade stämmband och så mycket djupare än så. Men det, behåller jag för mig själv.
Vad är Palestinasjalen för dig?
Dom har hängt med länge..
Har du?
Har du någon gång kännt att tiden stannat upp?
Det har du nog, det händer nog alla.
Min klocka har stannat nu.
Den stannade, livet sattes på Paus och jag vet inte riktigt hur jag kommer vidare.
Världen omkring mig rör sig och jag försöker hinna ifatt, men lyckas aldrig riktigt.
Det ända jag vill ha kvar på Paus ett tag längre, är kärleken.
Jag vill få hålla om dig och känna hur jag försvinner i dina stora armar.
Jag vill få vara så nära dig jag kan och stanna där ett tag.
Jag vill sy ihop våra täcken så vi inte måste skiljas åt av natten.
Vill gå vidare men stå still, bara ett tag till.
Det har du nog, det händer nog alla.
Min klocka har stannat nu.
Den stannade, livet sattes på Paus och jag vet inte riktigt hur jag kommer vidare.
Världen omkring mig rör sig och jag försöker hinna ifatt, men lyckas aldrig riktigt.
Det ända jag vill ha kvar på Paus ett tag längre, är kärleken.
Jag vill få hålla om dig och känna hur jag försvinner i dina stora armar.
Jag vill få vara så nära dig jag kan och stanna där ett tag.
Jag vill sy ihop våra täcken så vi inte måste skiljas åt av natten.
Vill gå vidare men stå still, bara ett tag till.
Tror du fortfarande?
Alla människors lika värde, tror vi fortf på det?
Är man inte lite mer värd om man har körkort, bil, ett välbetalt och respekterat yrke, en fin bostad och en bra familj/partner?
Ser vi inte dom människorna som lite mer värda en dom som varken har körkort, bil, fin bostad eller något av allt det där vi människor alltid tycks sträva efter?
Det är inte lika mycket värt längre att vi är lyckliga och helt friska.
Om vi bara har allt det där man "ska" ha så gör det inget om man storröker för att man är stressad, att man super sig redlös varje helg för att glömma all skit man bär på eller att unga människor både skär sig och försöker ta självmord för hur dåligt dom mår.
Och varför mår dom så dåligt? Stress, press, höga förväntningar och en alltmer sönderstrasad syn på hur man bli lycklig?
Det är nog allt det där, men sen har det också på något sätt blivit så mycket enklare att vara olycklig och vilja dö ifrån allt runtomkring sig än att vara lycklig. När blev det så svårt och nästan fult att vara glad och lycklig?
Om man är lycklig, har man då haft det väldigt lätt för sig i livet, inte sett motgångar eller klivit stampad på?
För vissa är det kanske så, men det är nog mest en fördom.
Att kunna ta tag i sina problem är itne alltid det lättaste, man behöver ofta hjälp.
Men det viktigaste är nog bara att inse, att det inte är jobbigt och läskigt att vara lycklig eller bara lite glad.
Och alla dom där sakerna vi tycks jaga hela vår tid här på jorden, är Inte det som gör att vi kan somna in med ett leende på läpparna, det gör bara allting. Lite enklare.
Är man inte lite mer värd om man har körkort, bil, ett välbetalt och respekterat yrke, en fin bostad och en bra familj/partner?
Ser vi inte dom människorna som lite mer värda en dom som varken har körkort, bil, fin bostad eller något av allt det där vi människor alltid tycks sträva efter?
Det är inte lika mycket värt längre att vi är lyckliga och helt friska.
Om vi bara har allt det där man "ska" ha så gör det inget om man storröker för att man är stressad, att man super sig redlös varje helg för att glömma all skit man bär på eller att unga människor både skär sig och försöker ta självmord för hur dåligt dom mår.
Och varför mår dom så dåligt? Stress, press, höga förväntningar och en alltmer sönderstrasad syn på hur man bli lycklig?
Det är nog allt det där, men sen har det också på något sätt blivit så mycket enklare att vara olycklig och vilja dö ifrån allt runtomkring sig än att vara lycklig. När blev det så svårt och nästan fult att vara glad och lycklig?
Om man är lycklig, har man då haft det väldigt lätt för sig i livet, inte sett motgångar eller klivit stampad på?
För vissa är det kanske så, men det är nog mest en fördom.
Att kunna ta tag i sina problem är itne alltid det lättaste, man behöver ofta hjälp.
Men det viktigaste är nog bara att inse, att det inte är jobbigt och läskigt att vara lycklig eller bara lite glad.
Och alla dom där sakerna vi tycks jaga hela vår tid här på jorden, är Inte det som gör att vi kan somna in med ett leende på läpparna, det gör bara allting. Lite enklare.
grubbel
Vet du känslan, av att när du lämnar rummet, så lämnar du något bakom dig?
Du lämnar något du borde tagit med dig, något så värdefullt att du alltid vill ha det vid din sida.
Även om det ibland kan betyda både jobb, trubbel och obekvämheter.
Jag vet, för att jag gör det ofta.
Ibland, eller ja. Ganska ofta när vi ska gå ifrån varandra så låter vi händerna falla ur varandra, det är på något sätt mycket tryggare än att bara släppa. Det är att ta lätt på saken finner jag.
Att bara gå därifrån utan att se det vackra i det man lämnar och att bara ta för givet att det finns kvar där till nästa gång.
Det är ju både befängt och naivt.
Visst kan jag säga saker som; "There ain't no mountain high enough" och "Du är inte mitt just nu eller mitt förtillfället, du är min i morgon och så mycket mer än det!"
Jag menar självklart allt det där, men kärlek är samtidigt ge och ta. Håller ni inte med?
Jag ger, eller försöker ge allting jag har och ibland lite till.
Jag kräver inte mycket, bara att du ska hålla fast lite i mig när jag går ifrån.
Du lämnar något du borde tagit med dig, något så värdefullt att du alltid vill ha det vid din sida.
Även om det ibland kan betyda både jobb, trubbel och obekvämheter.
Jag vet, för att jag gör det ofta.
Ibland, eller ja. Ganska ofta när vi ska gå ifrån varandra så låter vi händerna falla ur varandra, det är på något sätt mycket tryggare än att bara släppa. Det är att ta lätt på saken finner jag.
Att bara gå därifrån utan att se det vackra i det man lämnar och att bara ta för givet att det finns kvar där till nästa gång.
Det är ju både befängt och naivt.
Visst kan jag säga saker som; "There ain't no mountain high enough" och "Du är inte mitt just nu eller mitt förtillfället, du är min i morgon och så mycket mer än det!"
Jag menar självklart allt det där, men kärlek är samtidigt ge och ta. Håller ni inte med?
Jag ger, eller försöker ge allting jag har och ibland lite till.
Jag kräver inte mycket, bara att du ska hålla fast lite i mig när jag går ifrån.
blä!
Pengar är ganska äckligt egentligen!
Jag hörde någons stans att pengar är grymt äckliga, alltså bakterier, det frodas av alla människor som tagit och behandlat pengarna. Och tänk alla småbarns kletiga händer och hur dom alltid stoppar pengar i munnen, men det är nog kanske mest av nyfikenhet och att dom oftast inte får.
Men det var inte vad jag menade med att pengar är äckligt, utan vad jag egentligen menade var att;
Tänk vilken makt den har över oss! Tänk vad vi människor gör och är villiga att göra/utsätta oss för.
Allt trubbel vi kan hamna i, alla vi kan såra..
Pengar skapar också ett visst beteende, dom som har mycket pengar beter sig oftast helt annorlunda mot för dom som inte har mycket av den varan.
Pengar tror jag också skapar ett stort konsumtions behov, dom flesta människor, jag skulle nästan kunna säga att i princip alla människor vill ju göra av med pengar dom får, kanske inte nu eller ens om några år.
Men om dom nu sparar pengarna är det ju för att dom själva, eller någon som får/ärver pengarna ska använda dom.
Inte sant?
Idag shoppade jag, även fast jag inte skulle..
"Men det är ju så billigt och jag skulle ju ändå köpa det sen!" Lät det i mitt huvud.
Men, idag påverkade en annan sak med pengar och shopping mig.
En sak hände, i mitt privat liv alltså, så jag.. Hm, jag vet inte direkt om jag kan säga att jag behövde shoppa för att tänka på annat och bli glad. Så är jag inte. Det gjorde jag inte, nog var jag påväg, det kan jag inte förneka.
Men i sista stund tog jag mig i kragen och köpte bara det jag visste att jag VILLE HA! Det är viktigt, man ska aldrig köpa saker för köpandets skull, eller för att döva smärtor. Iallafall inte för "småproblem" man ändå borde kunna lösa genom annat än shopping och konsumtion.
Så, vad jag ville säga var;
Pengar är inte så vackert och magiskt som man kan tro & köp inte saker för köpandets skull.
Köp saker för att du vill, och handla med måtta.
Ingen automatisk lycka..
Jag hörde någons stans att pengar är grymt äckliga, alltså bakterier, det frodas av alla människor som tagit och behandlat pengarna. Och tänk alla småbarns kletiga händer och hur dom alltid stoppar pengar i munnen, men det är nog kanske mest av nyfikenhet och att dom oftast inte får.
Men det var inte vad jag menade med att pengar är äckligt, utan vad jag egentligen menade var att;
Tänk vilken makt den har över oss! Tänk vad vi människor gör och är villiga att göra/utsätta oss för.
Allt trubbel vi kan hamna i, alla vi kan såra..
Pengar skapar också ett visst beteende, dom som har mycket pengar beter sig oftast helt annorlunda mot för dom som inte har mycket av den varan.
Pengar tror jag också skapar ett stort konsumtions behov, dom flesta människor, jag skulle nästan kunna säga att i princip alla människor vill ju göra av med pengar dom får, kanske inte nu eller ens om några år.
Men om dom nu sparar pengarna är det ju för att dom själva, eller någon som får/ärver pengarna ska använda dom.
Inte sant?
Idag shoppade jag, även fast jag inte skulle..
"Men det är ju så billigt och jag skulle ju ändå köpa det sen!" Lät det i mitt huvud.
Men, idag påverkade en annan sak med pengar och shopping mig.
En sak hände, i mitt privat liv alltså, så jag.. Hm, jag vet inte direkt om jag kan säga att jag behövde shoppa för att tänka på annat och bli glad. Så är jag inte. Det gjorde jag inte, nog var jag påväg, det kan jag inte förneka.
Men i sista stund tog jag mig i kragen och köpte bara det jag visste att jag VILLE HA! Det är viktigt, man ska aldrig köpa saker för köpandets skull, eller för att döva smärtor. Iallafall inte för "småproblem" man ändå borde kunna lösa genom annat än shopping och konsumtion.
Så, vad jag ville säga var;
Pengar är inte så vackert och magiskt som man kan tro & köp inte saker för köpandets skull.
Köp saker för att du vill, och handla med måtta.
Ingen automatisk lycka..B l ä
Shit va misslyckad och dum jag känner mig, var fan säker på att jag skulle klara det.
Men det var inte alls som jag trodde det skulle vara..
nej, d är inte jag på bilden..ingen jag känner heller
Men det var inte alls som jag trodde det skulle vara..
nej, d är inte jag på bilden..ingen jag känner heller
Man blir lite lätt less..
Ja, nu är man stordissarn också..
Att jag alltid ska måsta förklara mig.
Jaja, here goes..
Jag vet hur det är när man är nykär, man vill mest vara med den personen.
Och jag vet hur ni blir när ni är så.
Det var lite mer än ett år sedan d var såhär förut.
Och då kände jag mig dissad.
Jag ringde och ringde, hörde mig för.
Men antingen så ville ni bara vara med varandra, eller så gick ni hem efter bara ett tag.
och, aa det var okej. Jag accepterade det.
Så.. Efter ett tag ger man ju upp, visst det kanske är fel, men samtidigt borde man förstå det.
Och nu, nu är ni nykära igen och jag.. dissar faktids inte..
Dom senaste ggrna jag hört av dig har bara varit för att höra om jag visste nån fest.
Det känns skitbra, jag är tyvärr itne en sån människa som ringer runt till folk bara för att höra hur dom mår.
Du kanske tycker att jag aldrig ringer dig, men jag ringer ju ingen.
Om det inte är för att höra om dom vill göra nåt.
Japp, jag har varit frånvarande, det vet jag.
Mycket i huvudet, och mycket i skolan, både plugg och med studenten.
Jag ursäktar mig itne, för jag tycker du kan gå direkt till mig om du har problem med mig..
Sen har jag tyvärr itne kännt, att det jag behövde prata om med någon kunde jag prata om med dig.
För jag behövde prata om mitt kärleksliv. och du gjorde ju så tydligt klart för mig redan i början av mitt nuvarande förhållande att inte alls tyckte om honom, så hur ska jag kunna prata med dig om det?
Sen, ja det här låter fånigt, men:
När du var här en gång, och jag hade mina nya byxor som jag var sktiglad över så säger du att jag ser ut som en fjortis. Det var skitkul att höra, och sen att det itne är min stil.
Du har liksom dissad mitt så kallade stilbyte i typ ett år nu..
Men har jag någonsin sagt nåt dumt om något du har haft på dig?
Eller har jag påpekat att jag tycker du också förändrat din stil?
Nej..
Jag har inte ändrat stil, jag har växt upp lite i den.
Jag har inte ändrat personlighet heller..
Jag är fortfarande jag..
Jaja, orkar inte det här mer.
Vill du prata, ring då eller vad som hellst..
Men d är kanske lite omoget att skriva om det i bloggen va?
Speciellt att skriva att jag är en sån liten människa..
Att jag alltid ska måsta förklara mig.
Jaja, here goes..
Jag vet hur det är när man är nykär, man vill mest vara med den personen.
Och jag vet hur ni blir när ni är så.
Det var lite mer än ett år sedan d var såhär förut.
Och då kände jag mig dissad.
Jag ringde och ringde, hörde mig för.
Men antingen så ville ni bara vara med varandra, eller så gick ni hem efter bara ett tag.
och, aa det var okej. Jag accepterade det.
Så.. Efter ett tag ger man ju upp, visst det kanske är fel, men samtidigt borde man förstå det.
Och nu, nu är ni nykära igen och jag.. dissar faktids inte..
Dom senaste ggrna jag hört av dig har bara varit för att höra om jag visste nån fest.
Det känns skitbra, jag är tyvärr itne en sån människa som ringer runt till folk bara för att höra hur dom mår.
Du kanske tycker att jag aldrig ringer dig, men jag ringer ju ingen.
Om det inte är för att höra om dom vill göra nåt.
Japp, jag har varit frånvarande, det vet jag.
Mycket i huvudet, och mycket i skolan, både plugg och med studenten.
Jag ursäktar mig itne, för jag tycker du kan gå direkt till mig om du har problem med mig..
Sen har jag tyvärr itne kännt, att det jag behövde prata om med någon kunde jag prata om med dig.
För jag behövde prata om mitt kärleksliv. och du gjorde ju så tydligt klart för mig redan i början av mitt nuvarande förhållande att inte alls tyckte om honom, så hur ska jag kunna prata med dig om det?
Sen, ja det här låter fånigt, men:
När du var här en gång, och jag hade mina nya byxor som jag var sktiglad över så säger du att jag ser ut som en fjortis. Det var skitkul att höra, och sen att det itne är min stil.
Du har liksom dissad mitt så kallade stilbyte i typ ett år nu..
Men har jag någonsin sagt nåt dumt om något du har haft på dig?
Eller har jag påpekat att jag tycker du också förändrat din stil?
Nej..
Jag har inte ändrat stil, jag har växt upp lite i den.
Jag har inte ändrat personlighet heller..
Jag är fortfarande jag..
Jaja, orkar inte det här mer.
Vill du prata, ring då eller vad som hellst..
Men d är kanske lite omoget att skriva om det i bloggen va?
Speciellt att skriva att jag är en sån liten människa..
Bara lite text 7
Hon tog första bästa tåg ifrån den där sketna staden, staden full av tomma ord och löften.
Aldrig trodde hon väll att en enkelbiljett därifrån skulle bli ett sånt enkelt val..
Hon låtsades ta spykänslan ut hjärnan med händerna och sedan kastade hon den på sin vagnsgranne.
- Om han visste vad jag kastade skulle han inte le sådär åt sin serietidning, tänkte hon och tittade återigen ut genom fönstret.
Nu lämnades hon allting bakom sig- han, Ikeasoffan och kattjäveln.
Hon hoppades att allting bara var en dröm, att hon snart skulle vakna upp och allting skulle vara precis som i en gammal Disney-film.
"Och sen levde domlyckliga i alla sina dagar!"
Men det var det inte, hon tänkte efter vad hon hade fått ifrån dom här åren..
Hm, två rynkor i pannan och X antal nervsammanbrott.
Inte att förglömma ärren, alla ärr hon aldrig skulle bli kvitt.
Men, ärren fanns ju inte. Inte på riktigt, bara i hennes hjärna.
Kanske var hon galen?
Det visste hon inte, och hon ville itne längre måsta fundera över saken.
Men dom tungaste lätta stegen hon någonsin tagit gick hon till tåget toalett.
Där tog hon fram en flaska med sprit och medans minst 10 personer försökt få använda toaletten satt hon där-
Tårarna rann nerför hennes sargade kinder, och snart var flaskan tom.
Jag glömmer honom ändå aldrig, hur full jag än är finns han ändå där i nästa tanke..
F Ö R S V I N N !
Aldrig trodde hon väll att en enkelbiljett därifrån skulle bli ett sånt enkelt val..
Hon låtsades ta spykänslan ut hjärnan med händerna och sedan kastade hon den på sin vagnsgranne.
- Om han visste vad jag kastade skulle han inte le sådär åt sin serietidning, tänkte hon och tittade återigen ut genom fönstret.
Nu lämnades hon allting bakom sig- han, Ikeasoffan och kattjäveln.
Hon hoppades att allting bara var en dröm, att hon snart skulle vakna upp och allting skulle vara precis som i en gammal Disney-film.
"Och sen levde dom
Men det var det inte, hon tänkte efter vad hon hade fått ifrån dom här åren..
Hm, två rynkor i pannan och X antal nervsammanbrott.
Inte att förglömma ärren, alla ärr hon aldrig skulle bli kvitt.
Men, ärren fanns ju inte. Inte på riktigt, bara i hennes hjärna.
Kanske var hon galen?
Det visste hon inte, och hon ville itne längre måsta fundera över saken.
Men dom tungaste lätta stegen hon någonsin tagit gick hon till tåget toalett.
Där tog hon fram en flaska med sprit och medans minst 10 personer försökt få använda toaletten satt hon där-
Tårarna rann nerför hennes sargade kinder, och snart var flaskan tom.
Jag glömmer honom ändå aldrig, hur full jag än är finns han ändå där i nästa tanke..
Take me away!
All the pain I thought I knew
All the thoughts lead back to you
Back to what was never said
Back and forth inside my head
I can't handle this confusion
I'm unable; come and take me away
I feel like I am all alone
All by myself I need to get around this
My words are cold, I don't want them to hurt you
If I show you, I don't think you'd understand
Cause no one understands
//Avril Lavinge
All the thoughts lead back to you
Back to what was never said
Back and forth inside my head
I can't handle this confusion
I'm unable; come and take me away
I feel like I am all alone
All by myself I need to get around this
My words are cold, I don't want them to hurt you
If I show you, I don't think you'd understand
Cause no one understands
//Avril Lavinge
tack för den
Nu är jag helt nerslagen...
DUMMADUMMA filosofikurs..
Jag fick just tillbaka ett mejl av min väldigt förvirrade lärare.
Han tyckte att jag skulle pröva upp kursen istället för att snabbgöra den nu..
GAH!
Jag vet inte ens hur man gör det?
Värsta provet eller?
Orka...
Pissigt allting är nu
Ungefär såhär glad är jag nu:
-saknad av bild-
Det finns ingen bild i världen på mig som kan beskriva.
Kunde den här dagen bli sämre?
Nej, jag trodde inte det..
Jag fick just tillbaka ett mejl av min väldigt förvirrade lärare.
Han tyckte att jag skulle pröva upp kursen istället för att snabbgöra den nu..
GAH!
Jag vet inte ens hur man gör det?
Värsta provet eller?
Orka...
Pissigt allting är nu
Ungefär såhär glad är jag nu:
-saknad av bild-
Det finns ingen bild i världen på mig som kan beskriva.
Kunde den här dagen bli sämre?
Nej, jag trodde inte det..
berätta för mig
Ja, berätta för mig vad man ska göra mitt i natten när man är för trött för att göra nåt, för vaken för att sova, för less för att bry sig, för led(sen) för att vara glad på något eller någon, för besviken för att bli mer sviken och för full av .. ja k för att fortsätta fungera normalt..
k, jävla kärleksfaan..
k, jävla kärleksfaan..
Bara lite text 6
Allt är numera ett dunkel, vet inte vad som hänt eller vad jag vill ska hända.
Jag slänger ord på dig jag knappt visste existerade..
älskar.framtid.ödet..
Du tittar på mig och nickar, men jag vet att även om du lyssnar så hör du inte på.
Och när jag tänker på det så kräks jag, men bara lite grann. I huvudet..
Hur blev allting såhär? Det var ju du och jag, dom bästaste vännerna som tyckte om varandra.
Sen blev det mer än så, det blev kärlek. Alla sa att vi passade så bra ihop, du gjorde mig glad och jag dig.
men någonstans i jungeln av smutstvätt disk och tråkig vardag tappade vi bort all glädje och allting blev bara..
s k i t
Jag spillde ut alling, målade stora bilder. Om hur jag sprang längs med gatan av alla krogar i vår stad, naken.
jag skulle göra det för dig, om det betydde något. Om jag verkligen betydde något.
Något mer än tjejen bakom nästa hörn.
Jag försökte utesluta alla ord du frös till av rädsla när jag sa, såsombarn, giftemål och lägenhet.
Överöst med komplimanger var du och jag insåg snabbt att dom inget betydde, du hade inte längre samma rödlätta kindfärg, du skruvade inte på dig. Och efter jag sagt orden, "skitsnack jag menar" så såg du med samma gamla oförstående blick på mig som du alltför ofta har.
Du förstod inte, inte på riktigt, såsom jag vill att du ska förstå.
Förstå hur mycket du betyder, hur nära med ändå så långt borta du är..
Kommer det alltid att vara så?
Kommer du släppa in mig, nära inpå..?
Jag slänger ord på dig jag knappt visste existerade..
älskar.framtid.ödet..
Du tittar på mig och nickar, men jag vet att även om du lyssnar så hör du inte på.
Och när jag tänker på det så kräks jag, men bara lite grann. I huvudet..
Hur blev allting såhär? Det var ju du och jag, dom bästaste vännerna som tyckte om varandra.
Sen blev det mer än så, det blev kärlek. Alla sa att vi passade så bra ihop, du gjorde mig glad och jag dig.
men någonstans i jungeln av smutstvätt disk och tråkig vardag tappade vi bort all glädje och allting blev bara..
s k i t
Jag spillde ut alling, målade stora bilder. Om hur jag sprang längs med gatan av alla krogar i vår stad, naken.
jag skulle göra det för dig, om det betydde något. Om jag verkligen betydde något.
Något mer än tjejen bakom nästa hörn.
Jag försökte utesluta alla ord du frös till av rädsla när jag sa, såsom
Överöst med komplimanger var du och jag insåg snabbt att dom inget betydde, du hade inte längre samma rödlätta kindfärg, du skruvade inte på dig. Och efter jag sagt orden, "skitsnack jag menar" så såg du med samma gamla oförstående blick på mig som du alltför ofta har.
Du förstod inte, inte på riktigt, såsom jag vill att du ska förstå.
Förstå hur mycket du betyder, hur nära med ändå så långt borta du är..
Kommer det alltid att vara så?
Kommer du släppa in mig, nära inpå..?
Release me..
Ojoj, nu har det var dåligt med bloggande dom senaste dagarna, ber om ursäkt (igen)
Migrän, konsert och föreställningar har upptagit min tid.
Jag ska bättra mig, såfort jag får lite bättre grepp..
Jag är så less på att bli besviken, på alla era tomma ord.
På att ni motsäger er själva..
K, du säger att du inte orkar våran klagan, men.. Klagar inte du ganska mycket själv?
Menar du att vi klagar i allmänhet eller på dig?
Om det är så att du känner att jag (med flera?) klagar på just dig.
Så.. Tror jag faktids du vet att jag inte gör det för att vara elak.
Men seriöst, du missar så sjukt mycket just nu.
Det är bara det, jag tycker det är så sjukt synd..
Jaja, jag börjar som sagt starkt fundera på att lämna denna sketna plats, eller snarare alla människor här.
Migrän, konsert och föreställningar har upptagit min tid.
Jag ska bättra mig, såfort jag får lite bättre grepp..
Jag är så less på att bli besviken, på alla era tomma ord.
På att ni motsäger er själva..
K, du säger att du inte orkar våran klagan, men.. Klagar inte du ganska mycket själv?
Menar du att vi klagar i allmänhet eller på dig?
Om det är så att du känner att jag (med flera?) klagar på just dig.
Så.. Tror jag faktids du vet att jag inte gör det för att vara elak.
Men seriöst, du missar så sjukt mycket just nu.
Det är bara det, jag tycker det är så sjukt synd..
Jaja, jag börjar som sagt starkt fundera på att lämna denna sketna plats, eller snarare alla människor här.
Tanke!
Man bör inte dömma hunden efter håren.
Alltså efter utseende, att man inte känner den personen.
Men, dom människor man verkligen känner då?
Får man dömma dom?
Kommentera gärna!
Alltså efter utseende, att man inte känner den personen.
Men, dom människor man verkligen känner då?
Får man dömma dom?
Kommentera gärna!
Vaken i månskensregn..
Vaken i månskensregn
Vridandes i sin säng
Nätterna känns igen
Morgonen kommer sen
Vaken i månskensregn
Brukar han fundera, om det är för sent
Han andas ut och blundar
Undrar om hon vet
Vaken i månskensregn
Vridandes i sin säng
Nätterna känns igen
Morgonen kommer sen
Vaken i månskensregn
Brukar hon fundera, om det är för sent
Hon andas ut och blundar
Undrar om han vet
Brukar dom fundera, om det är för sent
Dom andas ut och blundar
Undrar om dom vet
Vridandes i sin säng
Nätterna känns igen
Morgonen kommer sen
Vaken i månskensregn
Brukar han fundera, om det är för sent
Han andas ut och blundar
Undrar om hon vet
Vaken i månskensregn
Vridandes i sin säng
Nätterna känns igen
Morgonen kommer sen
Vaken i månskensregn
Brukar hon fundera, om det är för sent
Hon andas ut och blundar
Undrar om han vet
Brukar dom fundera, om det är för sent
Dom andas ut och blundar
Undrar om dom vet